Har inte alls klättrat mycket detta år, så det är skönt att vara där lite då och då.
Har haft någon slags hat kärlek till klättringen ett tag. Så där när man vet att man kan, det är kul när man väl klättrar men det extra suget finns inte riktigt där och så får man dåligt samvete för att man inte gör det så ofta som man borde.
Nu har jag dock bestämt mig att jag gör det när det känns roligt och att jag inte ska ha prestationskrav. Vilket har resulterat i att det är mycket mycket roligare.
Ibland känns det ju som man står still på samma ställe, men klättringen får mig att inse att tiden gått. Tänkte på det idag när jag promenerade till hallen, samma väg som första gången när jag gick dit för omkring 7 år sedan. På ett sätt känns det hemskt att gå samma väg fortfarande, men när jag tänker på vart man var då i livet och vart man är nu. Då inser man att man ändå blivit lite lite äldre och har sett lite mer av världen.
Det känns skönt!
Att tiden gått och jag har blivit lite äldre.
Men så länge man trivs och mår bra så gör det väl egentligen inget att man går samma vägar om igen.
God natt från Ida
1 kommentar:
Helt riktigt Ida, det gör inget om man så skulle gå hela livet samma väg om och om igen - så länge man är nöjd och tillfreds i sig själv. Då är man sann mot sig, kan möta andra med glädje och kan också känna inre frid. Det som är så viktigt idag när vi ränner runt som myror i en myrstack. Var glad att du känner så. Kloka dig//Kram kram
Skicka en kommentar