På med broddarna

Har nu varit hemma i en vecka och det är jätte skönt! Idag åkte Kajsa och Fredrik upp till gränsen och resten av gänget. Känns tråkigt att bli kvar här nere ensam, men ska försöka åka upp dit så fort jag kan! Tar dagliga promenader som blir längre och längre, med broddar, stavar och spark till min hjälp. Provar på hur det kan komma att kännas när man blir gammal. Saker och ting går inte lika fort kan jag iaf konstatera. Mitt huvud är väldigt sugen på att springa, jag längtar tills den dagen jag får knyta på mina nya springskor och bege mig ut i spåret! Vilket förhoppningsvis är till sommaren!!!! :) Skidåkningen har jag förträngt lite, kan ju ändå inte åka så inget att grubbla på! Ska försöka lära mig något istället, kanske läsa om krig under 1900-talet eller om kända gubbar och gummor. Vi får se! 

Det är väl ungefär så spännande livet är för tillfället i en liten by uppe i norraste Norrland! 

Hej så länge! /Ida 

Gränka time

Här kommer lite utav mina bilder från Disentis, Schweiz! Har tänkte lägga ut dem ett tag nu, men det har inte blivit av.

Idag bär det av till Riksgränsen för mig (Fanny) och imrgn börjar min introduktion för jobb i liften. Det börjar nämligen närma sig premiär! Det 21 Februari rullar liftarna igång.

Har hunnit få en hel del skiddagar sen vi kom hem, har varit och kört park i Luossavaara i stort sett varje dag som det har varit öppet! Riktigt skoj, och det känns lite trist att det inte finns någon park i Gränsen. Nå väl, hela systemet är ju trots allt som en enda stor park.

Ska försöka få massa på film så vi kan slänga ihop en liten film efter den här säsongen också!
Ha det!

Tittar ut över bergen

Ellinor, jag (fanny) och Hanna i Williams brillor.

Kajsa i gondolen.

Ellinor

Marika och Labba. Ibland blir man trött efter maten. 

Hanna steker i solen!

Anton visar vad har kan på balansbrädan! 

Micke eldar medan Hanna har disco och Anton träningsläger.

Ellinor är nöjd när snön öser ner!

Vårt kök i Disentis.

Efter en natt på Zürich flygplats fick vi äntligen gå in till gaten. 

Trött efter några få timmars sömn. 

Back on track

Förra veckan åkte jag och Erik runt och kollade vilka dropp vi skulle fixa innan vi åker hem. Jag tycker verkligen det är en av de roligaste sakerna med skidåkning för tillfället. Pirret i kroppen när man far ut över kanten  och glädjen när man lyckas med en perfekt landning. 

Nu, en vecka senare, har jag lite andra mål. Att kunna gå utan hjälp, duscha, gå på toa, sova ordentligt. Operationen gick väldigt bra enligt läkarna, de kan sin grej. Några skruvar, plattor och krokar i nacken och den ska vara stabil. Läkarna är dock även ganska duktiga på att skrämma upp en och drar sig inte för att säga hur nära döden man var. Det är förståeligt att de vill säga det, men när man ligger i sängen och har ont i hela kroppen orkar man inte tänka på hur det kunde ha gått. All energi behövs till att ta sig framåt. Sen, när kroppen är läkt och jag känner mig säker, då kan jag kanske tänka tillbaka om det är nödvändigt. Nu är det bara framåt som finns! 

Idag tog jag mina första steg och det kändes oerhört skönt både för kroppen och för psyket! Vårdpersonalen är toppen och att ha familjen här betyder allt :)