Min första stora kärlek är skidåkningen. Jag älskade verkligen att åka skidor. Jag fick gåshud av att bara tänka på skidåkningen. Den gav mig motivation och glädje, lycka och välmående. Det var en så enkel relation. Jag vet att jag kommer kunna åka skidor igen, men det kommer vara under helt nya förutsättningar. Förhållandet har fått sig en törn och jag måste bygga upp relationen på nytt. Det är lite skrämmande, tänk så kommer jag inte kunna känna samma kärlek till åkningen som förut. Vi kanske inte klarar av ett nytt förhållande, jag och skidåkningen, eller så gör vi det och det blir helt fantastiskt.
Det här kanske låter helt knäppt och konstigt, men att få känna en sådan kärlek till något som man själv utför, en aktivitet, är verkligen underbart. Att kunna göra något som man blir så lycklig av är inte alla förunnat. Att jag har haft den möjligheten är jag oerhört tacksam för och jag hoppas att alla får känna den känslan någon gång i sina liv. Det är verkligen en kärlek av ett eget slag!
Bilden är från Andermatt, efter en helt fantastisk dag i backen :)
/ Ida
1 kommentar:
Ååå så underbart fint du har uttryckt din kärlek. Så fantastiskt inspirerande och hoppas att andra som läser detta känner samma. Hela lilla du är en stor motivationskälla för oss andra, ja, helt enkelt en jäkligt underbar människa är du <3//Mamma
Skicka en kommentar