Vintern närmar sig med stormsteg och snart är det dags för
en ny säsong. I våras var jag bombsäker på att när jag väl får börja åka skidor
igen kommer det inte finnas något annat jag vill göra. Just nu är jag dock inte
lika säker på det, om jag ramlar kommer jag ju dö av rädsla vilket innebär att
jag inte kommer åka alls på samma sätt som tidigare. Fast jag vet att det inte
är större risk än innan att bryta nacken igen, kan jag inte ro för att jag ändå
är rädd. En arm eller ett ben går väl för sig, då blir
man inte förlamad iaf, men att känna kroppen bli förlamad är något som jag inte
vill uppleva igen.
Hur kommer folk över de mentala spärrarna? Tex om de skadat
sig eller varit i en lavin eller liknande?
Jag tror säkert att de löser sig när man väl kommer igång
igen, man får väl bara börja långsamt helt enkelt och än är det ju länge kvar. En
person sa till mig att man inte ska låta en händelse styra ens liv och det har
den helt rätt i. Jag tänkte att jag ska sluta åka skidor, men sen tänkte jag om
och kom på att jag väl helt enkelt få bli så himla bra att jag aldrig ramlar. Att
ramla är dock min specialitet så det är nog en lång bit dit, men då har man ju
något att träna på : )
/ Ida
 |
| Delad gläjde : ) |
