Bambi på hal is

Har skaffat skateskidor och idag var det dags för premiäråket. 10 år den sist och det var helt klart lättare sagt än gjort. På vingliga ben tog jag mig iaf runt slingan och jäkla vad roligt det var! :) 

/ Ida 

                 

Från botten till toppen i raketfart

Idag var jag och klättrade, det gick inte så bra för jag såg inte vilka grepp jag tog eftersom jag inte kan böja  huvudet uppåt så mkt. Jag tänkte att "nu bränner jag klätterskorna" 

Sen klättrade jag och de jag var med världens simplaste led på den lättaste vertikala väggen, traverserade fram och tillbaka på två meter, men det var så himla roligt. Har inte skrattat så mkt på länge! 

Så istället för att det blev slutet på min "klätterkarriär", blev det en riktigt rolig kväll med insikten om att när saker och ting ibland är dryga blir de väldigt mycket mindre dryga i kära vänners sällskap och av ett gott skratt! :) 

/ Ida 

    En gammal bild, men känslan var den samma :) 

Att tänka om

Vintern närmar sig med stormsteg och snart är det dags för en ny säsong. I våras var jag bombsäker på att när jag väl får börja åka skidor igen kommer det inte finnas något annat jag vill göra. Just nu är jag dock inte lika säker på det, om jag ramlar kommer jag ju dö av rädsla vilket innebär att jag inte kommer åka alls på samma sätt som tidigare. Fast jag vet att det inte är större risk än innan att bryta nacken igen, kan jag inte ro för att jag ändå är rädd. En arm eller ett ben går väl för sig, då blir man inte förlamad iaf, men att känna kroppen bli förlamad är något som jag inte vill uppleva igen.

Hur kommer folk över de mentala spärrarna? Tex om de skadat sig eller varit i en lavin eller liknande?

Jag tror säkert att de löser sig när man väl kommer igång igen, man får väl bara börja långsamt helt enkelt och än är det ju länge kvar. En person sa till mig att man inte ska låta en händelse styra ens liv och det har den helt rätt i. Jag tänkte att jag ska sluta åka skidor, men sen tänkte jag om och kom på att jag väl helt enkelt få bli så himla bra att jag aldrig ramlar. Att ramla är dock min specialitet så det är nog en lång bit dit, men då har man ju något att träna på : ) 

/ Ida 

Delad gläjde : ) 

Höst

En helt underbar sommar i Chamonix har passerat och även några helt fantastiskta höstveckor hemma i Kiruna. Jag har fått börja med lite lätta övningar på gymmet och det känns super kul, även om jag är svagare än svagast för tillfället. Har även hunnit med en tälttur tillsammans med Erik och Ellinor, några eftermiddagar ute i skogen och lite lätta fjällvandringar. Hösten är verkligen vacker med alla dess färger!
Här framöver är det fortsatt rehab som är prioett för mig del, ska bli starkare än aldrig förr! :)
/Ida

Länge sen sist..

Hejsan,

Jag har haft ett ordentligt uppehåll från bloggen, all min lediga tid har ägnats åt sommarens vackra väder. Har en känsla av att jag inte är den enda som har haft det så!
Fingrarna känns ovana mot tangentbordet och hjärnan har förlorat förmågan att bilda de enklaste meningarna. Det är dags att väcka mig själv ur värmens bubbla och få ordning på tankar och planer inför hösten och vintern...

..men först en första tillbakablick över min sommar:

Att inte nöja sig!

 Det mesta jag skrivit om det senaste halvåret har handlat om min nacke, men det går inte att komma ifrån att det mesta i mitt liv för tillfället handlar om min nacke. Att den ska bli helt återställd så att den inte behöver vara så mycket i fokus i framtiden. De första månaderna var framstegen stora och syntes mycket, från att komma upp ur sängen till att få ta bort nackkragen osv. Det var lätt att sätta kortsiktiga mål. Nu är det dock inte lika stora steg, kurvan har planat ut lite och framstegen märks inte lika mycket trots att det finns där. Det känns lite som att vara ute och sväva någonstans utan att veta när man ska landa. Nu är det mer långsiktiga mål som gäller- att kunna springa igen, klättra, inte få kronisk smärta osv. Att hålla motivationen uppe trots att resultatet inte är lika synligt. Dock är detta något jag helt måste lyckas med på egen hand känns det som. Jag trodde nog att vården skulle kunna säga något, kanske iaf om hur muskler, ben och leder läker ihop för att få lite mera inblick i varför man tex inte ska börja träna förrän efter 6 månader och först börja med extremsporter efter 1 år. Det känns som att det inte borde vara så svårt att förklara om man har en läkarexamen. Eller?! Det roliga i det hela är att de flesta läkare jag träffat helt plötsligt har blivit väldigt religösa och enbart haft att säga att jag ska tacka Gud. Det är ju till stor hjälp! Jag ska tacka och fråga honom hur mina ben och muskler sitter ihop! Eller som sist när läkaren sa något i stil med " att jag ska vara glad att det enbart är smärta och stelhet det handlar om, när du likaväl hade kunnat var helt förlamad". Sånt tycker jag inte man ska säga som läkare! Det hade kunnat vara värre, det vet jag, men det har inget med saken att göra. Bara för att jag inte ha blivit förlamad ska jag inte behöva nöja mig med att enbart kunna gå och stå.  Jag ska inte behöva ha ont, ifall det kan undvikas. Det kan hända att vissa tycker att jag överreagerar och andra kanske har känt något liknande. Det kan även hända att det är en enda obegriplig soppa det här. Kontentan av det hela är iaf att jag inte tycker att man enbart ska behöva nöja sig med att ha livet i behåll om man överlevt en olycka eller sjukdom. Man ska få kräva livskvalité utan att ha dåligt samvete eller känna sig otacksam. Så det så! 

Chamonix är väldigt bra iaf och alla vandringar är den bästa rehabträningen jag kunnat få! 

/ Ida 

Kärlek vid första ögonkastet

Jag behöver inte säga mycket mer, rubriken säger allt! I'm in love! 

Chamonix

Helt plötsligt var säsongen över och väskan återigen packad. Jag och Sanna bestämde oss lite snabbt för att spendera sommaren i Chamonix. Så nu är vi här! Det är varmt och skönt och fint! Jag kommer inte göra destomer, då jag har ganska ont i nacken för tillfället och måste ta det rätt lugnt.  Det kliar inte alls i klätterfingrarna!!! Men det är kul att vara här iaf och jag kommer komma tillbaka en dag, i god form!!!!  :)

Hälsningar Ida 

En riktig lyckans ost!

I måndags var jag på röntgen och fick höra att allt ser väldigt bra ut och att jag får börja med träning och sjukgymnastik! WOHO!!!!! Så i tisdags provade jag mina nya turskidor hela vägen från Katterjokk till nordalsköket och igår var jag, Ellinor och Elin in till soldalen. Det går inte så fort, har fasiken inte mycket krut i kroppen och jag vill inte pressa mig så hårt än, men det kommer och det är väldans roligt iaf : )

/ En lyckans ost!

Två krokar och två skruvar håller ihop skiten! 

I soldalen 

Soldalen

Nåå är det fint i fjällen!

Maj månad är kommen, en riktigt fin och rolig månad här uppe i gränsen! Medan övriga landet går mot sommar är det fortfarande full vinter här uppe. Jag var i Stockholm i helgas och hälsade på några kompisar, solen stekte och termometern visade +20 grader! Super härligt var det, men lika härligt var det att komma hem igen! Fjällen är som fint ändå!

I vanlig ordning har det varit fackeltåg och pelikanflyg (där två brudar, Fanny och Karin ställde upp, riktigt grymt!!! ) Roliga kvällar på grönan och mycket folk överallt! För tillfället faller snön och till nästa vecka har de lovat suuuuuper fint väder! Förra veckan var vi en kväll till Norge och fiskade och grillade. Det är så himla vackert med kombinationen hav och berg. Min förälskelse i Norges landskap fortsätter att bubbla! Nästa vecka är det banked slalom för att sen följas av NM och hej tö innan säsongen börjar lida mot sitt slut! En fullspäckad månad att se fram emot med andra ord! : )

/ Ida